Artikeln publicerades som en "Hörna" på Dagens Nyheters ledarsida 4 juni 1998

Claes-Göran Kjellander är medarbetare på DNs ledarredaktion.

Småskalighet på svenskt vis

Regeringen aviserade i 1996 års forskningsproposition en hårdhänt bantning av anslagen till det svenska deltagandet i ett antal internationella, naturvetenskapliga forskningsprojekt. Även om många vetenskapsmän, tekniker och för all del även politiker blev djupt oroade över propåerna var det på något sätt som om ingen tog utbildningsministerns text riktigt på allvar. Den innehöll, som ofta är fallet med politiska texter, dubbla budskap. Och eftersom budskapen inte var förenliga valde många att tolka allt till det bästa.
Det ena budskapet var att det internationella forskningssamarbetet är omistligt för Sverige, att svenska forskare gör utomordentligt framstående insatser i detta samarbete och att kostnaderna för svensk del väl ligger inom ramen för vad vi får ut av samarbetet.
Det andra budskapet var att forskningssamarbetet kostar mycket pengar och att forskningen inte alltid sker på områden som den svenska regeringen uppskattar. Det talades i vaga formuleringar om att det kunde behövas "vissa generella riktlinjer för de svenska delegaterna i organisationernas styrelser" för att styra resurserna till sådan verksamhet som gynnar svenska önskemål. Sammanfattningen var emellertid tydlig: "Regeringen avser därför att ta initiativ till en översyn av Sveriges engagemang i storskaliga internationella forskningsorganisationer, inklusive Sveriges deltagande i EU:s fusionsforskningsprogram." I den meningen finns tre ord som anger vad som var å färde: "Översyn" betyder mindre pengar. "Storskalig" betyder att det handlar om något otrevligt och omoraliskt, rentav av farligt. "Fusion" är, numera, ett negativt begrepp i den socialdemokratiska vokabulären; det ger associationer till kärnkraft.
Många var överraskade över att propositionen inte med ett ord berörde vilken forskning som bedrivs till exempel inom Cern, den europeiska kärnforskningsorganisationen, eller EMBL, det europeiska laboratoriet för molekylärbiologi, och vilka konkreta resultat den hittills gett, och vad den kan leda till. Sådana analyser fanns på andra håll i propositionen, när satsningar på småskalig, nationell verksamhet motiverades, men inte här.

De farhågor som forskningspropositionen ingav har besannats med råge. En snabbutredning tillsattes med ett uppdrag: Visa hur vi kan spara 150 milj kr på det internationella forskningssamarbetet inom fysikområdet. Det handlade i runda tal om en halvering av anslaget. Utredningen myntade det sammanfattande begreppet "storforskning", en talande om än inte elegant sammandragning av propositionens "storskalig forskning". Utredningen hittade också de önskade 150 miljonerna, bland annat genom att motivera minskade anslag till fusionsforskningen med "de omständigheter som gjort kärnkraften socialt oacceptabel".
När det gällde Cern fann utredningen "följden av ett skarp, och för omvärlden svårförståeligt, brott med den forskningspolitik som Sverige fört i Cern under 40 års medlemskap som allvarlig". I övrigt föreslog utredningen bland annat att Sverige skulle lämna sitt medlemskap i det europeiska molekylärbiologiska laboratoriet i Heidelberg.

I budgetpropositionen noterar utbildningsminister Carl Tham med tillfredsställelse att utredaren på kort tid hittat de beställda 150 miljonerna. Med en kanske undermedveten värdering skriver han att det "för närvarande inte är möjligt" att lämna Cern.
Det "är nödvändigt att kostnaderna för det internationella forskningssamarbetet minskar", fastslår utbildningsministern och utgår från att avvägningen bör förskjutas från internationell till nationell forskning, vilket bland annat innebär en avsevärd satsning på småskaliga projekt.
Den artikel som ett antal vetenskapsmän skrivit, och som publicerades på DN Debatt 3/6, kunde mot den bakgrunden fått karaktären av ett nödrop. De kunde ha sagt att Sverige riskerar att dräneras på kvalificerade forskare inom naturvetenskaperna i allmänhet och inom de fysiska disciplinerna i synnerhet när den politiska makten visar så stor arrogans mot de kunskapsområden de representerar.
Nu blev det inget nödrop utan en hovsam vädjan till regeringen att tänka sig för. Forskare har lärt sig att uttrycka sig försiktigt i samtal med den politiska makten. De säger inte att de politiska fördomarna mot storskalighet och högenergifysik är förfärliga och att regeringens nedklassning av det internationella naturvetenskapliga samarbetet är chockerande.
Ett antal fysiker från andra länder, varav flera Nobelpristagare, är tydligare. De uttrycker i brev sin bestörtning över att Sverige drar sig ur internationellt forskningssamarbete.
De känner inte till att we in Sweden have the little nice word smaskalighet.