I den enklaste spridningsprocessen kommer den spridda kvarken att ge upphov till ett kollimerat flöde av partiklar, en så kallad partikel-"jet", som kan registreras i detektorn. De övriga partonerna i protonen som inte direkt deltar i spridningsprocessen kommer att fortsätta i protonens ursprungliga riktning och denna protonrest kommer också att generera en partikeljet. Händelser av denna typ betecknas (1+1) jethändelser. I mer komplicerade spridningsprocesser kan den spridda kvarken avstråla en gluon,vilket sker genom en stark växelverkansprocess där både den spridda kvarken och gluonen kommer att producera partikeljettar liksom naturligtvis protonresten. Denna typ av händelser kallas QCD-Compton (QCD-C) spridning. Vidare kan växelverkan ske med en gluon i protonen. Eftersom fotonen inte kan koppla direkt till en gluon möjliggöres växelverkan genom att gluonen först splittras upp i ett kvark-antikvarkpar, vilket sker via stark växelverkan. Både kvarken och antikvarken som deltar ispridningen genererar partikeljettar förutom protonresten. Processer av det här slaget kallas boson-gluonfusion (BGF). Gemensamt för QCD-C och BGF-processerna är att de producerar (2+1) jettar.